Ja på dagen som beräknad bestämde han sig för att titta ut...våran lilla efterlängtade Alvin...
Dagen innan alltså den 27:e kom vårat hus så jag mamma och Linda spenderade förmiddagen där och tittade på...när vi satt där och även lite senare när vi var och handlade kände jag verkligen i mitt bäcken hur lågt Alvin låg.
FÖRLOSSNINGSBERÄTTELSE:
Jag vaknade 01.00 på natten och kände sammandragningar. Jag satte mig vid datan och såklart för första kvällen på länge var ingen inloggad någonstans...ja förutom mamma då såklart hi hi hi.
Pratade lite med henne och berättade att det var nog på G för dessa sammandragningar hade en annan karaktär än tidigare kvällar men att det ändå va lugnt för det gick 10 min emellan. Vid 02.30 går jag och lägger mig hos Kim väcker honom och säger: Kim du ska inte jobba imorgon...Kim: Nähe varför inte det?.....Hmmm ja vad tror du he he he......
Kim vaknar snabbt och frågar om han ska ringa min mamma, nädå säger jag det är lugnt det är 10 minuter emellan så det tar nog tid ändå....vi ligger och pratar och Kim kollar tydligen i smyg på klockan och talar snällt om för mig att nu är det typ 4-5 min emellan och INTE 10...hi hi ja men hade verkligen inte så ont så det är ingen fara alls...vi väntar ett tag till....Kim börjar prata och skojja om alla som sagt åt oss att åka in i tid då de räknar med att det ska gå fort....här ligger vi nu HEMMA med 4 minuter mellan och jag vill VÄNTA allt blir sååå komiskt och till slut ligger vi och asgarvar i sängen ett bra tag plötsligt säger Kim som fortfarande smygtittar på klockan : Nä älskling nu får du värkar hela tiden....typ 2 minuter mellan NU RINGER JAG DIN MAMMA....hi hi hi ja jag flinar vidare och går iallafall in och väcker de stora barnen för att berätta att det är dags......
Mamma och pappa kommer och Kim kör in bilen....NU KOMMER VÄRKARNA MED 1 MINUTS MELLANRUM men jag hanterar dem förvånansvärt bra och är glad och vid gott mod och pratar på som vanligt...väl vid sjukhuset är detta med parkering och ombyggnation fortfarande inte helt klart för oss...men Kim släpper mig vid Infektionsingången varpå jag startar promenaden mot "gamla förlossningen" där man ska gå in numera och under tiden kör Kim och parkerar i parkeringshuset.
Vi möts vid ingången och nu startar den "långa vandringen" (svart sträck) mot förlossningshissen....Måste vara en man som planerat hur denna renovering ska ske....inte fasiken ska man väl behöva gå 5 mil innan man kommer till hissen??? Då får de ju iallafall ha lite bord på vägen med förlossningskit så att man kan förlösa sig själv på vägen...
Nåja väl framme så tar ju då hissen en kvart för att ta sig upp 2 våningar så står väl en man där med och handvevar upp den...ja hissen då alltså....
Vi fick direkt komma in i ett rum där en usk ställer lite frågor och tar med en gång fram rock och dessa underbara nättrosor åt mig....ska ju meddela att värkarna kommer HELA TIDEN nu...hon kallar på bm som undersöker mig och då är jag öppen 3 cm. Jag andas mig igenom värkarna och den urgulliga barnmorskan slår sig ner inne hos oss och pratar lugnt.....hon frågar om jag vill ha lustgas men jag vill gärna vänta lite och klara det en stund till utan.....efter typ 30 min vill jag ha DEN.......jag börjar andas lustgas men tar medvetet bort den en stund innan var värk är slut allt för att inte "tappa fokus och kontrollen". Rätt vad det är så gör det ONT....såååå jäkla ont....jag kryster och känner hur bebis får mitt bäcken att vidgas...om det är skönt?? Nä inte direkt....bm stoppar nu in fingrarna och ska känna efter varpå jag ber henne vänligt men bestämt att meddetsamma ta ut dem igen....Jag passar också på att meddela henne att : JAG KLARAR INTE DETTA!!!!!!.....Jodå sa hon du är såååå duktig....nu säger hon sluta krysta nu för nu bara glider huvudet ut så fint av sig själv...en MYCKET skum känsla får jag säga....på en liten minut kommer hela vår fina rena perfekta lilla bebis ut......
Vi är inskrivna på förlossningen 04.00.......05.08 föds Alvin 3385 gram och 50 cm hattmått 34,5 cm........klockan 11.00 samma dag är vi hemma igen....6 timmar måste man stanna kvar på förlossningen men sedan valde vi att åka hem......
Alvi är en sugpropp....vill ammas massor vilket han såklart får.....lite magknip har han haft inatt så hoppas på en lite bättre natt nu.....inte många vakna stunder utan mest äta sova bajsa.....alla är glada stolta och mår bra.......
tisdag 1 juni 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar